Så här dagen efter 1a advent och dessutom den 1 december så funder jag över Effektivitet kontra Reflektion
Adventskalendern börjar här!
Effektiviteten tar över?
Jag räknas nog som en ganska effektiv person, jag skriver listor för vad jag ska göra varje dag, alltid längre än det jag hinner. Jag är en prestationsinriktad person som älskar att "få saker gjorda" och komma framåt.
Trots det har jag noterat ökningen av någon slags kollektiv press med viss bävan. Inte nog med att man ska ha en fantastisk karriär, vara ytterst vältränad, vara en empatisk men konsekvent förälder, helst inte åldras så mycket till det yttre och vara en kreativ älskare/älskarinna - nu finns även 5 am club!!
Har ni hört talas om 5am club? Det är ett initiativ från USA som säger att genom att stiga upp klockan 5 (som enl utsago många kända och framgångsrika män gjort) blir man ännu mer framgångsrik!
Då på morgonen så ska man hinna med att träna, äta en hälsosam frukost, läsa något inspirerande och planera sin dag!
Hujedamej! Någonstans tror jag att man glömde bort att om man ska klara 8timmarns sömn innan kl 5 så får man lägga sig 21 kvällen innan! Hur ska man då kunna få till bollningen med tonåringarna som börjar komma ut till oss i familjen vid den tiden? Hur ska man hinna med den ljuvliga koppen te och kvällens reflektion? Och kanske vara social? För att inte tala om kärlekslivet!
Någonstans har fokuset blivit lite väl hysteriskt tycker jag!
Några läs/lyssningsvärda inlägg om 5am:
DN ledare
Kropp och själ P1
5am clubben
Reflektion behövs!
Som sagt, jag är inte världsbäst på eftertanke och reflektion, men inser att när jag väl gör det drar jag slutedningar som i mitt vanliga framrusande inte kommer fram. Efter att ha tränat - på kvällen eftersom jag inte är morgonmänniska - kommer jag oftast på oväntade kombinationer av saker jag hört under dagen eller kommer på vad jag ska svara någon kollega eller kund som ställt en svår fråga.
När vi reflekterar försöker vi förstå meningen med en händelse, något vi läst eller upplevt två nivåer. För det första den faktiska meningen av upplevelsen och för det andra varför vi tillskriver upplevelsen just den betydelsen. Hur man tänker och varför man tänker så.
Igår var jag och min dotter på första advents gudstjänst i Västerås domkyrka. Liturgin är välkänd och musiken lätt högtravande. Kyrkorummet och gudstjänstledarna manar med sin närvaro till stillhet och eftertanke. Jag är inte direkt religiös även om jag anser mig vara kristen och har en gudstro om än kanske inte på en skäggig farbror i himlen. För mig ger denna stillhet och närvaro en ökad förståelse om vem jag är och var jag kommer från som jag ej skulle fått springandes runt i mammons tempel...
Men det är klart, det vore ju inte första advent om jag inte sprungit runt också och försökt skapa julstämning med städning och bakning också!
Hur lyckas ni att balansera prestationsångesten med eftertanken?
Nyfiken på era tankar!!!
Det kallas ålder Maria. Jag kommer ihåg när mina barn var små och jag bakade allt matbröd, hade tygblöjor och var tvungen att alltid hinna till öppna förskolan i tid. Att prioritera har blivit en överlevnadsstrategi. Och med barnen ute ur boet finns mer tid för reflektion och tankar att andas med. Det låter som jag är uråldrig, ibland känner jag mig så. Jag väljer när jag är effektiv, och då är jag RIKTIGT effektiv.
SvaraRaderaJa Lena till viss del tror jag du har rätt. Att man är mer mån om sin "image" som effektiv och perfekt när man har nyss bildat familj - grymt egentligen. Inte underligt att så många äktenskap/förhållanden avslutas när barnen är små. Som en god vän sa till mig mitt i småbarnsåren "Det är mycket nöd nu"... (antagligen menade hon " och mindre lust"....)
SvaraRaderaFast tyvärr tror jag denna 5am rörelse är en sak som håller oss kvar i effektiviteten.
Annars håller jag med - lättare med reflektion med större barn.