Plötsligt så försvann han för evigt
Ifjol i januari så får jag ett chockerande sms av min syster - "pappa har dött". Jag sjönk ihop och grät... och grät...Trots att jag inte hört av honom sedan min födelsedag 6,5 år tidigare. Då ringde han och skröt över sin husförsäljning. Jag hade det tungt just då och orkade inte vara positiv utan gnällde om mina problem... Efter det fick jag inte tag i honom, inte per mobil, inte per sms, inte via julkort (som jag skickade varje år alla 6 åren)... Jag funderade, ältade vad jag kunde gjort annorlunda. Jag försökte förklara för mina barn varför de inte hade någon morfar. Och jag försökte ge upp men hopppades fortfarande på någon slags kontakt....
Men så dog han plötsligt en vinterdag i januari. Så blev allt väldigt slutgiltigt.
Pappas hus i Höljes som blev hans sista