Olika reaktioner - men ändå lika....

Stockholm drabbas av ännu ett våldsdåd.... Denna gång ett med alla sannolikhet ett fullbordat terrordåd för första gången någonsin. Helt ofattbart för de flesta hur man kan tänka sig att köra en lastbil på över 10 ton rakt genom flanerande människor, dödande vuxna och barn! Dcok kommer kombinationen, utanförskap, galenskap och indoktrinerande ideolgi i kombination med någon slags dödslängtan att alltid vara omöjlig att skydda sig emot.

Sverige reagerar olika jämfört med speciellt Palme-mordet när hela sverige var lamslaget. Jag minns det som en lång chockperiod även om jag naturligtvis var ung då, bara en tonåring. Nu hjälper man sina medmänniskor, insamlingar startar samt att polisen verkar agera och uppträda med stor beslutsamhet och handlingskraft.

Vilmas 17-årsdag blev annorlunda med TV-tittande och sorg i fredags. Hon kommer nog för alltid komma ihåg den födelsedagen.

Tidigare i veckan möttes vi av beskedet att nästan 100 personer dödats av gasattacker i Syrien däribland ca hälften barn - inkl spädbarn som bars vita till sjukhus/bårhus. Jag reagerade starkt (trodde jag) och blev lätt illamående. Satte in pengar på Röda Korsets hemsida och uppmanade andra att göra samma..

Dock i helgen inser jag att först nu blev jag bestört, först nu blev jag riktigt berörd. Nu gråter jag de 4 döda i stockholm, tänker hur nära det kvarteret är mig själv och mina egna barn.

När sedan idag söndag beskedet når mig att knappt 50 personer dödats i Egypten när de firar en viktig koptisk helgdag - i Kyrkan!!! DÅ inser jag med all önskvärd tydlighet att min reaktion över Stockholm är lika den som de föräldrar och närstående i Syrien känner, samma som de inne i samma kyrka som kopterna i egypten. Det är bara att jag som människa har svårt att känna det verkliga närheten till de Syriska sörjande och de Egyptiska närstående även om jag vill.

Men vi är alla människor och jag är inte ond bara för att jag inte känner samma närhet till Egyptierna eller Syrierna som jag känner med Stockholmarna. Jag stödjer dock dem i deras sorg med hela mitt förnuft även om mitt hjärta inte riktigt klarar av att brygga den fysiska distansen.

Jag vill citera Elisabeth Åsbrink i DN:
"Den brutala sanningen är att terrorns utövare aldrig kan förstöra demokratin och det öppna samhället. Det kan bara vi. Om vi slutar se varandra, om vi inte hälsar, inte frågar hur den andre mår, om vi betraktar andra människor med misstänksamhet, om vi upphör att lita på varandra - då är det vi som förstör demokratin. Ingen annan..."

Aldeles här på kvällen säger SÄPOS chef att man håller koll på Vit-makt rörelsen bla för att säkra att inga hämnd aktioner sker. Det är så fruktansvärt att jag inte kan tänka riktigt... Hämnas mot vem?

Nu är det upp till oss alla att välja vem vi vill vara. Jag stödjer naturlgtvis att människor som begör brått får en rättvis rättegång och blir dömda. Människor som fått avslag på sina ansökningar att vara här i sverige ska utvisas och lagar ska följas. Men det gäller oavsett religion, hudfärg och ursprungsnationalitet! Jag vill utifrån detta vara och agera humant och SE MiNA MeDMÄNNISKOR.

Vem vill du vara?

Återfunnen kärlek- yoga!

Har av någon anledning slutat göra yoga på helgerna som jag gjorde mycket under 2016. 

I takt med att pressen på jobbet ökat har jag både känt ett behov att återuppta det men oxå ett tvång- konstigt....

Tvång är sällan konstruktivt så kanske därför det inte blivit av. Men imorse körde jag bara 20min lugnt flowpass med Yogamala på youtube! 

Riktigt nice! Ångesten som låg som en 10tons press över bröstet släppte nästan helt o känns nu mest som ett bälte runt bröstet. Suset i öronen släpppte oxå lite. 

Vill prioritera yoga! Hör du det Maria - jag VILL göra mer yoga.....