Återfall!

Obotlig optimist, det är jag. Dessutom med prestationsinriktad självkänsla.... 

Hade det tungt i våras som ni vet. Försökte anpassa mina åtaganden och i juni, juli och början av augusti gick det bra. Dock med envis sommarförkylning som övergick i pencillinbehandlad öroninflammation (kanske kroppen försökte säga något?)

Varit så glad senaste 3veckorna för känt mig stark (hyfsat i alla fall) och orkat mentalt o fysiskt med arbetsdagarna, även om jag sovit/vilat varje em.... Så senaste dagarna sover jag dåligt, press över bröstet o gråten stockar sig. 

Vill så mycket men orkar inte....

Försökte jogga idag men kroppen bara orkar inte... 

Får nog ta en halvhalt och försöka skruva ner tempot.... 

Tips mottages tacksamt ❤️❤️

Jag vill inte skövla regnskogar!

Bakgrund

Fram till 50-talet var all livsmedsproduktion ekologisk. På 50-talet började man använda konstgödsel och besprutning..... Sedan har vi hållit på med konstgödsel och besprutning i 40-60 år innan man började använda ekologiska metoder igen..... Och använda det som marknadsföring....

Jag har länge köpt ekologiska och närodlad frukt och kött, bara för att jag på något sätt känt att allt det vi stoppar in i oss påverkar oss. Jag har varit rätt ologisk och valt vissa matvaror som känns nära - som frukt, grönt och mjölkprodukter.

Vi påverkar Regnskogarna - allt hänger ihop....

Bland allt annat jag börjat läsa på förpackningar senaste åren - är PALMOLJA  - en sådan sak som förvånar mig.
Palmolja började odlas i samband med att alla larmrapporter kom ang användningen av transfetter. Då började man använda palmolja.......
Man skulle kunna använda rapsolja eller andra vegetabiliska fetter i kex, glass, ljus, tvål, buljongtärningar och fond.... MEN det är för dyrt för oss fattiga västerlänningar.... Det är billigare att skövla regnskogar och odla palmolja!

Hälsoaspekterna av Palmolja är inte heller entydigt positiva, om än bättre än transfetter. Palmoljan innehåller en stor andel mättat fett. Redan 2012 skrev Råd och Rön om detta.

Palmolja ger mer än dubbelt så mycket skörd som rapsolja så skit samma att världens mest känsliga regnskog i Malaysia eller Sydamerika blir skövlad, huvudsaken vi får köpa kex för 10 öre mindre.....

Vem bryr sig??

Eller är det bara att folk inte begriper bättre??  Eller skiter alla i om regnskogen skövlas huvudsaken man får köpa kex för 10öre billigare??
Eller fattar inte folk att vi som lever i den rika delen av världen faktiskt har ett ansvar för vad vi skapaar som en del av vår konsumtionshysteri??

Marknadskoll

Vi har senaste året kollat alla buljongtärningar - finns inte ett enda märke utan palmolja.... Man får byta till fond.... dyrare men så får det vara.
Jag och dottern har stått och läst på alla kexförpackningar... Det lustiga i kråksången är att det enda kex som är utan palmolja är Brago..... Men Brago ekologisk innehåller palmolja.... Sen när blev det ekologiskt att skövla regnskogar??''

Jag tror inte vanliga personer förstår vilken påverkan man har på vad som händer i världen. Vi tror att vi lever i någon slags bubbla och att vi kan bara dra nytta av alla dessa "erbjudanden" utan att få någon konsekvens....

Oväntad input till insikt om mig själv och min pappa

Jag erkänner, jag är en podd-nörd!

Jag följer ett flertal poddar och är "otrogen" lyssnare på ännu fler. Något med formatet tilltalar mig, både i det seriösa och det lättsamma.
Sommar i P1 är en av mina favoriter, som jag även skrivit om i min "podd-topplista". Jag lyssnar när jag är i tvättstugan, när jag rensar ogräs och när jag cyklar.

Starkt avsnitt

Idag lyssnade jag på ännu ett Sommar-avsnitt under en promenad i vackert sen-sommarlandskap. Jag lyssnade och grät, promenerade och grät....

Malou von Sivers berättade i sitt sommar från 10 juli om sin uppväxt med en tyrannisk pappa, hur det påverkat henne och hur hon på ett sätt försonades med honom. Berättelsen är stark men utan att bli beklagande eller renodlat sorglig.

Reflektion

Igenkännandet är för mig starkt och jag tar med mig flera insikter som ger mig en större förståelse för både mig själv, min relation till min pappa och min mamma.

För i mitt liv var det min mamma som var tyrannisk och min pappa som var frånvarande.

Den enkla berättelsen om det felskickade sms'et från hennes pappa berör mig otroligt, jag kan känna igen hoppet som väcks och den starka önskan om att få kärlek och uppmärksamhet, som sedan släcks obarmhärtigt.

Rädslan för att få skäll och stryk för att man gjort fel, slösat på något, ätit för mycket, inte städat, inte hjälpt till nog ger många igenkännande tårar.

Rebellen i mig, festandet, smyg-rökandet som jag höll på med under tonåren när mammas våld nådde kulmen inser jag när jag lyssnar på Malou att det var mitt sätt att visa mitt oberoende och min självständighet.

Malous pappas "vi räknas inte, vi hör inte hemma" känner jag så igen men för mig var det jag som inte räknades....

Det jag själv insett sedan länge - vikten för barn i utsatta situationer att ha någon som ser de - visar även Malou på. Hon hade sin mamma och jag hade mormor och morfar och Ajna.

Det absolut starkaste för mig och största lärdomen kommer mitt i programmet när hon pratar om varför inte pappan ville hålla kontakten med henne. Jag har undrat så varför min pappa övergav mig inte bara som spädbarn utan även efter att vi haft en god kontakt, mellan jag var 20 och 40. Hennes slutsats om sin egen pappa fångar mig och klingar starkt i mig:

"pappa avvisade oss för att han orkade inte med bilden av sig själv som den far han hade varit"

Försoning

Mina föräldrar är båda döda. En ev försoning kan bara finnas inom mig. Efter att ha lyssnat på Malou kan jag faktiskt (hur töntigt det än må låta) känna att jag kan förlåta min pappa. Insikten att skammen över att vara en dålig förälder kan göra att man distansera sig känns trolig och mänsklig. 

Att förlåta mamma sitter lite hårdare inne, men Malous slutsats om att hennes uppväxt skapat henne, att hennes sårbarhet är en del av hennes styrka har jag också insett på senare år. Jag är den jag är pga min uppväxt med utanförskap och en stor självständighet. Jag formar min framtid själv. Jag vill fokusera på det starka och förlåta det lilla mörka.

Jag måste, även här precis som Malou, försonas med mitt dåliga samvete för min föräldra-roll. Jag har aldrig upprepat min mammas elakhet, men jag har varit för arg på mina barn ibland, speciellt när jag var ung och barnen små. Jag har haft för dåligt tålamod och tjatat för mycket. Jag har curlat för mycket och "daltat med de". Men jag  älskar mina barn oresonligt mycket och kommer alltid finnas för dem. Det är en stor skillnad jämfört med mina föräldrar. Så jag förlåter mina tillkortakommanden som förälder.

Tack Malou för det för mig personligen bästa "Sommar"!

Inte bara jag som är orolig

Bara några dagar efter mitt blogginlägg "En delad värld" om oro kring odemokratisk och polariserande utveckling av västvärlden kan flera artiklar i media hittas...

Hatvålden ökar efter Brexit

Redan 4-5 dagar efter Brexit rapporterade The Times om ökad mängd hatbrott. Nu rapporterar Polska ambassaden i London att man är orolig över utvecklingen med stor ökning av hatbrott. Även FN:s människorättschef Zeid Ra'ad al-Hussein. Efter Brexit har ett hundratal hatbrott rapporterats.

Politiker med odemokratiska drag

Som jag skrev i mitt blogginlägg så finns många oroande tecken med mer eller mindre odemokratiska drag hos flera ledande politiska partier i västvärlden. Jag hade inte med Danmark i min lista - antagligen pga okunskap.... I all fall om man ska tro på den artikel jag läste imorse i DN. Denna artikel beskriver ett politiskt landskap i Danmark med en stadsminister som skyr kritik och debatt och samtidigt står för en demagogisk åsiktsbild.... Otäck kombo....

Jag måste tyvärr hålla med om det artikelskrivaren säger......

"Det är upp till oss om de kommande ödesåren bär på en nystart för demokratin eller dess avslutning, och det blir ingen vänlig tid." Carsten Jensen

Facebook, demokrati och tafsande

Man har tre val (grovt sett) när man använder FB:

• Val 1) Fota gulliga kattungar/barn, dela med sig av vackra solnedgångar fantastiska idrottsprestationer  - kort sagt visa upp sitt vackra liv
• Val 2) Man kan dela med sig av djupt personliga erfarenheter, tillkortakommanden eller tragiska händelser
• Val 3) Man kan dela politiska/samhällsreflekterande åsikter

Jag rör mig inom alla tre kategorierna, men jag har märkt några saker:

• ·       Om jag delar med mig av händelser inom kategori 1 så får jag många gilla och en del kommentarer av typen ”snyggt” / ”coolt” etc, dvs peppande i sin karaktär
• ·         Om jag delar med mig av händelser/erfarenheter inom kategori 2 så får jag många gilla och många stöttande kommentarer eller reflexioner från andra
• ·         Om jag delar med mig av händelser inom kategori 3 får jag inga/mycket få gilla/kommentarer.

Jag antar att det är många med mig som värjer sig för att uttrycka sin ståndpunkt i mer kontroversiella frågor eller ibland bara potentiellt kontroversiella frågor.

Jag har dock tyckt mig märka att mängden uppdateringar inom kategori 3 har ökat på senaste tid och tyvärr till det mer polariserade.

Demokrati

Som jag skrev i förra blogginlägget – länk – så vill jag inte vara med i en ökad polarisering av den offentliga dialogen, men jag vill heller inte vara tyst över saker jag tycker är fel. Vi lever i en demokrati och ju fler som tystnar ju sämre är demokratin. Jag tror att det finns rätt många som säger så här: ”jag orkar inte sätta mig in i det.. det är för jobbigt….”. En demokrati ger inte bara rättigheter i min mening, utan även skyldigheter. En skyldighet är att sätta sig in i olika viktiga ämnen, söka fakta och källgranska.

Jag vill därför fortsätta vara aktiv med inlägg i alla tre kategorierna även om ingen av er gillar/kommenterar vissa inlägg.

Jag kanske inte kommer att kommentera era enskilda inlägg för jag gillar inte pajkastning. Men jag kommer att försöka stå för mina starka åsikter men på en faktabaserad grund.

Tafsande

Mitt exempel idag blir tafsandet på festivaler. Frunktansvärt att unga tjejer ska bli utsatta för detta i den offentliga miljön. Ta fast de som gör det, förebygg så mycket som möjligt, ja! Sätt ner foten och visa med all tydlighet från soc till föräldrar/gode män / polisen att detta är fel.

Ja, enligt en rapport från Polisen (länk) så är ensamkommande flyktingbarn överrepresenterade bland förgriparna vid konserter och badhus. För dessa gäller naturligvtis samma som jag skrev ovan. Förebygg/informera/straffa och säkra att detta problem försvinner.

MEN VIKTIGT är att sexuella övergrepp/våldtäkter i ALLA andra fall är INTE ensamkommande överrepresenterade. Vi har tyvärr haft sexuella övergrepp och våldtäkter i det här landet långt innan antalet ensamkommande ökade som det gjort senaste åren. Att söka syndabockar gör dels att de ensamkommande blir demoniserade (jag blir helt trött när man hör om föräldrar som skiter i information om knark och alkohol men demonstrerar och hotar lokalpolitiker så fort ett ungdomsboende planeras) och dels att man missar att det faktiskt är vanliga killar/pojkvänner/män som begår de allra flesta sexualrelaterade brotten i det här landet. (länk till artikel på ämnet)

I en länk på detta temat jag såg på FB (som någon av mina vänner gillat) så kallades de ensamkommande ”babianer med förhöjd sexdrift” mm. Gör den typen av dialog att vi kan ta bättre beslut, blir mer upplysta eller kan bidra till ett bättre samhälle?

Tror inte det.

Det är bäst jag repeterar för de som kanske missade det som stod nyss: Jag stöder INTE att man tafsar på tjejer eller begår övergrepp, men jag skiter i om det är Svenne Banan eller om det är Sergio Attaturk som gör det.

Alla män i samhället måste börja respektera kvinnor av alla sorter, i kort-kort eller med lie (hehe)

Reflexioner efter en vecka i UK

Artighet

Vilka generösa kollegor jag har! Jag har blivit omhändertagen på det mest fantastiska sätt under min vecka i UK. Britter är så artiga.... Som en av mycket få tjejer under veckan så fick jag vänja mig vid att få väskan buren, dörrar upphållna, alla väntande på att jag ska ta mat/mackor etc först. Ovant för en burdus norrlänning som mig :-) Det tar några dagar att vänja sig och frågan är om jag ens vande mig efter en vecka.

Fullt utrustad med PPE

Även främlingar är vänliga, taxichaufförer säger "Where are you going love/darling?". Hotellreceptionisten erbjuder kaffe när det är 5 min till att min taxi ska komma. Etc.... Detta gör att det är lätt att vara besökare, lätt att resa.

Baksidan finns naturligtvis även i denna kultur även om jag inte såg den, bara läste om den i tidningen. Efter Brexit-omröstningen har antalet hatbrott ökat, skolbarn fått höra att de snart ska ut etc.... Det är vare sig artigt eller vänligt!

Kontakter & kunder

Vilken fantastisk möjlighet att lära känna kollegor och kunder som man kan knyta kontakt med senare för att följa upp med mer frågor!

Vilken skillnad på möjligheter att träffa kunder det finns i UK! Fick vara med på ett mingel som en kund anordnade. Många med "rätt" nivå var där inkl transportministern. Nivån på snacket var också imponerande, med rätt så raka diskussioner om förhållanden i branschen och naturligtvis mycket denna gång kopplat till Brexit. Jättenyttigt och så tråkigt att vi har avvecklat så mycket av detta i Norden i LoU's namn.

Mingelplats

Vad betyder Brexit?

Varje drag pratade vi om Brexit. Kunderna diskuterade och analyserade, mina kollegor gjorde detsamma. På TV'n pratade alla i TV-sofforna om detta.

När jag kommer hem märker jag en skillnad i nyhetsbevakningen. Här pratas det bara om hur negativt Brexit är för britterna och för Europa. I UK gick man fort över till att prata om vad som kan göras inom ramen för Brexit och vad som skulle kunna vara positivt. Naturlig skillnad antar jag, när man lever mitt i det måste man hitta vägar framåt.

Sen tror jag nästan fotbollsförlusten mot Island tog hårdare... in i själen ......

Orken

Fantastiskt att jag orkade! I början av veckan var jag supertrött men from mitten av veckan gick det riktigt bra. Jag hoppas att det håller på att vända nu..... Det blir skönt med semester snart så kanske orken verkligen kommer tillbaka!

En delad värld

Känner mig djupt oroad over var världen är på väg.

Några exempel på vad som göder min oro...

Brexit verkar vara både en röst för förakt för experter och mot det sk etablissemanget samt mot invandrare. Vissa verkar dessutom ha trott att genom att rösta för Brexit så kan man slippa moderna fenomen som Uber och Indiska invandrare (att Uber inte har med EU at göra och att Indierna kan invandra pga Storbrittaniens gamla COmmonwealth verkar inte ha trängt igenom)…. Lämna-sidan har systematiskt använt felaktig fakta om vad UK betalar till EU tex och vid påpekande om detta så har de ungefär bara sagt att ”huvudsaken det tjänar våra syften”…. 

Ett land är delat – i ålder (yngre ville stanna) och i områden (London och Skottland ville stanna, resten av landet lämna). Bara på några dagar har antalet hatbrott ökat så polisen har ökat bevakningen med anledningen av detta.

Klipp från "The Times 30/6 2016

Polens regering begränsar tryckfriheten och yttrandefriheten och polariserar informationen till medborgarna. Domare utses som är lojala (läs lydiga) med regeringen, dvs grundläggande rättssäkerhet är i gungning.

Även i Ungern begränsas tryckfriheten och yttrandefriheten och informationen till medborgarna är polariserad samt har en fientlig inställning till alla med annan härkomst än ungersk…

Båda dessa länder applåderas av SD! Även SD har uttryckt en önskan att tysta viss media (som kritiserar dem) och att kunna styra domstolar….

Ryssland, med Putin i spetsen utnyttjar varje tillfälle att slå isär de europeiska länderna, söker stöd hos Grekland, stöder Frankrikes nationalister och även Ungerns... 

I USA verkar Trump gå från vinst till vinst, med hjälp av bl.a ett fullständigt ignorerande av experter. Han sprider rykten, koketterar med sin okunskap om utrikespolitik och frånvaron av ekonomiska och politiska experter i hans team. 

I Sverige sprids även här polariserande rykten bla på sociala medier, som enbart syftar till att dra isär befolkningen. Varför får ensamkommande så mycket pengar när svenska pensionärer inte får något…. Alla invandrare vill bara åt våra bidrag….. Alla invandrare är lata och potentiellt kriminella….. SD får mer och mer röster, egentligen enbart pga skrämsel i stil med… ”Alla andra partier vill bara spendera pengar på utlänningar och vi svenskar får inget kvar”…

Västvärldens del i problemet

Vi i västvärlden har byggt vår välfärd under en lång period, baserat alla våra beslut och hela våra liv på att vår välfärd bara fortsätter växa….. Vi har även baserat det på att ända från koloniernas tid utnyttja ”utvecklingsländerna” för billig arbetskraft. Vi vill gärna gå på HM och köpa den billiga t-shirten, men vi vill inte se vad det skapar i andra ändan i form av barnarbete, utnyttjning av anställda i länder där fackföreningar är förbjudna och miljöförstöring. Vi vill även gå och köpa senaste versionen av paddan eller mobilen och inte se de fruktansvärda gruvorna och de döda områden runt omkring och även där underbetalda och barnarbetare… Vi vill bara ha!

Våra regeringar stöder regimer som begår brott mot männsikorna i deras land, bara för att komma åt oljan. Våra regeringar gör mycket lite för att stoppa ett inbördeskrig som driver människor på flykt – för att man klarar inte att bryta dödlägen mellan block – också pga gamla allianser kring olja….

En omjämlik värld

Nu är vi förvånade när det även i fattiga delar av världen finns fler mobiltelefoner än toaletter och information sprids superfort – att folk inte accepterar denna ojämlikhet. Att folk inte vill leva i krig och fattigdom och flyr till det de ser och sett länge som länder i extrem välfärd. Ja, även om vi har fattigpensionärer och fattiga barnfamiljer i hela västvärlden så är vår rikedom enorm jämfört med resten av världen.

Vi blundar för att tusentals (TUSENTALS!) dör varje månad på Medelhavet för att slippa undan krig och fattigdom… Vi blundar för att Turkiet skjuter personer vid gränsen mot Syrien. Vi blundar så att vi ska kunna fortsätta fundera på hur vi ska få ungarna att minska sin skärmtid och vara mer ute och om vi ska orka bjuda grannarna på middag på fredag eller ej……

Att jag och du föddes i ett rikt land – gör det oss bättre eller mer värda? Är vi mer värda än någon född i tex Afghanistan? Är vi mer värda rikedom och fred?

Just nu ställs vi i många länder mot varandra av populister som vill vinna makt och inflytande genom att polarisera och dra isär, överdriva och hetsa. Vi har alla ett val om vi vill delta i detta eller inte. Vad vill vi dela på sociala medier och varför? Vilken sida vill vi stå på när rykten sprids? Jag är inte för att debatten ska tystna, men debatten måste (i min värld) vara faktabaserad och baserad på en önskan om att debatten ska leda till en konstruktiv förbättring, inte bara i syfte att så split mellan människor.

Jag tror tyvärr att det kommer att bli sämre innan det blir bättre

Jag tror dock att vi tyvärr är på väg in i en era, inte helt olik den på 1930-talet. Jag tror att fler män med enkla budskap kommer att vinna makt i västvärlden med begränsad yttrandefrihet och pressfrihet som följd samt ökade antal hatbrott mot alla utanför deras snäva norm.  Jag tror att samtidigt så kommer oroshärdarna runt världen att öka, pga religösa krig (utanförskap föder mer extremister både i väst och öst), konflikter över vatten, konflikter pga effekterna av global warming, mm mm. Detta samtidigt som att vanligt folk runt om i världen kommer att fortsätta önska sitt bästa för sina barn och sin familj och genom den ökade informationsspridningen så kommer ännu fler att söka sig dit detta är möjligt.

Jag tror att (om inte någon drastisk förändring sker inom 1 år):

·         Europa kommer bygga fler murar mot allt utanför Europa, eventuellt kanske EU bryts isär med större interna motsättningar

·         Europa kommer att börja mer brutalt driva folk tillbaka till nordafrika och Libanon/Syrien/Turkiet, kanske t.o.m skjuta som Turkiet redan gör

·         USA kommer att bygga delar av sin mur mot Mexico

·         Hatbrotten överallt kommer att öka

·         Polariseringen inom länderna kommer att öka

·         Flera länder kommer att få mer eller mindre icke-demokratiska och/eller totalitära regimer

• Splittringen mellan rika och fattiga inom länder och mellan länder kommer att öka, kraven på jämställdhet kommer att öka!
• Växthuseffekten och skillnaderna mellan rika och fattiga kommer att öka konflikterna....

 Jag vill inte vara en del av detta. Jag känner mig maktlös inför skeendet i Europa och världen och hoppas jag har fel. Jag vill i det lilla fortsätta argumentera för humanism, generositet och en faktabaserad debatt. Jag vill inte vara en av de som efteråt säger ”Jag hade ingen aning”…..

The art of keeping up appearances

I UK för den enormt generösa möjligheten att besöka kollegor och lära mig om de nya områden som jag som tågnörd aldrig jobbat med: Infrastruktur och Signal, samt att lära mig mer om det jag inte kan så mycket om: Underhåll. Det är en otrolig möjlighet för att utveckla mig. Mina kollegor är mycket generösa med sin tid och tar t.o.m med mig på kundmöten. Jag får lära mig nya saker vilket jag älskar och jag blir såååå trött.

 För människor jag inte känner vill jag inte och orkar inte berätta att jag är slut på. Har nog svårt att förstå själv, än mindre berätta för någon som inte känner mig och inte vet hur jag är egentligen…. Och hur är jag egentligen då? Vet inte riktigt just nu. Vet att jag brukar vara mer påläst, mer förberedd, mer frågvis - jobbigare helt enkelt J  Så jag utövar en av de egenskaper jag är bäst på ”keeping up appearances”. Dvs låstsas som att allt är bra, trots att tårarna rinner när jag inser att jag missat en sak på jobbet och jag mår illa av trötthet i taxin på väg tillbaka från sista besöket… Tur man kan skylla på allergi, migrän mm….

 Jag känner mig svag och ynklig och så långt från den vanliga Maria jag kan tänka mig. En massa dumma tankar kommer i huvudet som att de slösar denna tid på mig och att jag inte är värd detta.

 Visst är det konstigt hur svårt och ”farligt” det är att visa sig svag för varandra! I en internationell organisation speciellt, så känns det som att det kommer att utnyttjas mot mig någon gång. Det är inget unikt min nuvarande arbetsgivare, så har jag känt tidigare också. Och kanske, kanske säger det mer om mig än om företaget.

Under ytan eller Bakom fasaden

Till det yttre så syns det inte på mig att jag är trött och sliter för att orka. Till det yttre så ser jag nog ut précis som vanligt. Jag tycker oftast det är skönt att nästan ingen frågar hur jag mår, för ibland kan bara att tänka ut svaret göra att gråten rycker närmre. Det känns inte jättekul vid kaffeautomaten på jobbet eller i språnget på stan att plötligt bli ryckt omkull. Ibland skulle jag dock vilja att man orkar och tar sig tid för lite mer ord bakom fasaden. Ord av omtanke och kanske också för att dela den börda vi alla vid olika tillfällen i livet bär. Vi kanske skulle lära oss något av varandra och definitivt komma varandra närmre.

Det är tröttsamt att vara så trött och bli så trött over ingenting. Jag sager nej till massor av saker, även privata. Dock ringer jag ibland till min tålmodige man på em och föreslår "ska vi inte göra X" för att tre timmar senare vara så trött att jag bara vill sova. Glömmer bort att jag inte orkar.... Småsaker kan göra mig superledsen ena dagen för att vara helt OK andra dagar.

Jag trodde i min enfald att det skulle gå fortare att bli pigg. Men jag känner mig lika trött som för en månad sedan. Jag lyckas jobba 90-100% "bara" och genom att sitta mycket hemma så orkar jag OK. Jag inser att jag skulle behöva skära mer, men hur?

Bakom fasaden jobbar jag dock på att justera min självbild och mina krav på mig själv. Bakom fasaden försöker jag omdefinera vad Maria anser vara OK för att det ska duga. Det är en lång process jag önskar att jag jobbat mer med genom åren. Det är så lätt att vara hård med sig själv. Jag har så svårt för att släppa på dessa krav.

Denna vecka ska jag vara på en slags "on-the-job-training", en fantastisk resa i UK med mina kollegor för att titta på både infrastrukturprojekt, träffa kunder och se underhållsverksamhet. Kommer säkert tära på min ork men även ge massor. Här får jag även praktisk övning på att inte vara 110% förberedd, inte ha koll på allt etc....  Och träning på att ta varje tillfälle som ges till vila.

Så nu godnatt.

Maria utan fasad

Öppet brev till mina syskon

Bakgrund

Jag har en komplicerad familj. Jag är äldst och oplanerad. Jag har bara halvsyskon, två på mammas sida M&L och två på pappas sida C&S. Jag är uppvuxen framförallt med M.    L är mycket yngre än mig och var fortfarande liten när jag flyttade hemifrån. Jag hade ingen kontakt med min pappa och mina syskon på hans sida förrän jag var cirka 20 år. Då blev min syster glad att få en storasyster medan min bror blev besviken.


              Maria 6 år

 
Mina syskon som små

Föräldrar döda

Nu när båda föräldrarna dött så blir vissa saker tydliga....

Min syster L har hatat mig länge och vi har inte haft någon kontakt på ca 10år. Hon verkar vara avundsjuk och ogilla min blotta existens. Hon blev upprörd och arg när jag ville vara med och delta i planeringen av mammas begravning. Hon har varit svår att samarbeta med om allt från bankpapper till deklaration och dessutom skickat polisen på min bror M. Hon har skickat brev där hon tydligt deklarerar att hon inte vill ha något att göra med oss.

Min bror S har väl alltid ogillat min existens. jag dök upp i familjen i hans sena tonår och han var inte helt nöjd med att inte vara äldst längre. Vi har, de få gånger vi setts, behandlat varandra artigt och korrekt, inte mer. Nu sedan pappa dog har han gömt sig och inte gått att få tag på för att tömma pappas hus, att sköta pappren kring bouppteckningen etc. Dessutom har han varit direkt elak med min syster C, som gör mig ont för hon är bland det snällaste som går i ett par skor.

Varför allt hat?

Våra föäldrar döda. Vi är de som är kvar. Varför kan vi inte hålla sams och även om vi inte älska allt med varandra så borde vi kunna acceptera varandras existens åtminstone!

Varifrån kommer allt hat? Vad har jag gjort?

Jag föddes, OK, inte mycket jag kan göra åt.
Jag gick i skolan och fick ett vettigt jobb. Borde jag hatas L pga det?
Mamma var inte en bra mamma för mig (var alltför elak en gång för mycket) och jag bröt därför kontakten med henne. L, du säger att jag ljuger och förtalar en död och hatar mig och föraktar mig för det. Tyvärr är det sant och jag, om någon önskar att det inte vore sant. Det har satt spår i hela mig. Varför du tyckte att jag inte skulle vara med alls i planering av begravning eller omhändertagande av mammas saker vet jag inte. Jag blir också mycket ledsen av din ilska mot kära genomsnälla bror M.

Även till dig S, Jag föddes, inte mycket jag kan göra åt.
Jag vet att du inte räknar mig som en fullvärdig dotter till din pappa, men jag var det. Han accepterade faderskapet och betalade underhåll till mig under min barndom. Vi hade en helt OK kontakt under 20 år och sedan valde han att distansera sig. Jag vet inte varför han gjorde det och jag saknade honom mycket de sista åren och försökte få kontakt....
Jag har ingen aning varför du gömde dig när pappa dog och inte ville vara med och tömma hans hus och ta reda på allt och hjälpa till med försäljning etc. Jag och din syster, som för övrigt är en snäll och fantastisk syster, kämpade med allt från betalning av räkningar till städning och fix inför försäljning (inte helt lätt i norra Värmland), för att undvika personlig konkurs. Att kalla oss giriga och själviska känns barockt.

Min roll

Jag är inte felfri. Jag är säkert sagt något dumt ibland och jag har säkert sidor som kan reta er. Men jag vägrar att tro att jag är elak. Och jag vägrar ta på mig att jag föddes, det var inte mitt fel.

Jag älskar

Jag har ingen anledning att hata er kära syskon. Jag är bara ledsen över all energi som spenderas på negativa saker när liver är så kort. Om ni inte vill ha med mig att göra, fine. Men spy ingen galla över vare sig mig eller  mina nära pga ert hat! Jag önskar er allt det bästa i livet och hoppas ni kan finna lugnet och kärleken igen.

Jag älskar min man, älskade Magnus, och mina barn Viktor & Vilma inkl bonusdotter Jessica mest av allt! Jag älskar dessutom mina syskon Mikael och Channett och min kära moster Ajna, Jag älskar min mans familj och mina brorsbarn & systers barn naturligtvis. Jag älskar mina vänner och mina närmsta kollegor.

Jag vill leva ett liv präglat av kärlek och inte av hat. Därför vill jag få bort denna ledsenhet och detta hat från mitt medvetande så fort som möjligt.

Det är precis som Eva Dahlgren sjunger i sin låt "Min familj".

"min familj
är dom som vill
höra samman
finnas till
för varandra
stark och stor

här är vatten
tjockt som blod
en familj
som ett stort hus
inga gränser
inget slut"

Marias podlista - uppdaterad

Verkar som att denna lista blev lite populär så här kommer en något uppdaterad lista! Jag har försökt dela upp i kategorier denna gång.


Jag lyssnar i tvättstugan, i trädgården, i gymet, på promenaden, i bilen, på tåget, på toan till och med....Vissa är mycket gamla favoriter och vissa är helt nya bekantskaper, vissa är fnissiga och andra djupt seriösa. Faktiskt när jag tänker efter så speglar det nog min personlighet....

Vore så kul att höra er synpunkt! Några jag missat??? Några ni vill rekomendera mig??

Hur gör man?

Letar bland topplistor eller så bland (i alla fall på iphone) de podcasts som finns bland det som göms under nedan symbol;

Klicka prenumerera på de du gillar - svårare än så är det inte!

TOPPLISTA

1) Värvet


Kristoffer Triumf intervjuar olika intressanta personer på ett fantastiskt sätt, som gör att det känns som om man sitter med vid samtalet. Ingen skjutjärnsjournalistik, men ändå intressant och mycket personligt och nära... Många favoritavsnitt.

2) Wahlgren och Wistam

Vad väntar du på?

frågar personen mittemot mig?

Ja, vad väntar jag på??? Ett mirakel som ska göra att trycket över bröstet plötsligt lättar och att orken kommer tillbaka... Hon säger att "några samtal med någon kommer inte att skapa ett mirakel".

Och hon är präst.....


När jag berättar om allt som hänt senaste 3 åren för prästen Maria så hör jag hur utmattande det borde vara...

Händelser

Hur outhärdligt det varit att se sin svärfar som man knappt hann lära känna, så fort förtvina och dö. En man som trots den korta tiden jag kommit att älska och känna en stark närhet till.

Jag säljer mitt hus och flyttar till Magnus! Magnus friar till mig. Mitt i sorgen otrolig lycka!!

Så slutgiltigt det var att min far dog 4 månader efter svärfar. Ingen längre att fråga Varför? Många varför finns.... Varför jag inte dög som dotter och varför kontakten bröts....Ytterligare ett hus att tömma och begravningn etc....

Så min fina svärmor, som vi fick en så fin sommar med, mitt i en dom om livets ände.....

Än en gång mitt i detta en oändlig lycka som vi fick dela - vårt bröllop.

Ett drygt år efter första föräldern så tappar vi henne. Jag fick möjligheten att dela stora delar av de sista månaderna med henne vilket jag är tacksam för och kommer bära med mig hela livet.

Ett hyfsat lugnt år följer - dock med två nya karriärer. Vi båda byter jobb.....

Och så 2 år och 3 mån efter den första föräldern dör min mor...... Som i sig skapar otroliga mängder ångest. Inga svar kan fås längre.

Undran

Och så undrar jag varför trycket inte lättar och varför jag behöver vila. Har dåligt samvete mot jobbet och har svårt att inse faktum...

Vad väntar jag på?

För varenda unge!

Jag sitter i min trygga soffa och njuter av ett glas vin och lite parmaskinka. Spotify står på med lite soft musik. Mina barn är i trygghet och alla i min familj är i säkerhet.

Jag har ett fint hus, en man jag älskar. Våra barn har möjlighet att utvecklas till det de vill. Jag har en lön jag kan leva på och jag behöver inte vara rädd i min vardag. Lite annorlunda än många familjer och barn på vår jord just nu....

För lite verklighetskoppling kolla in Expressens special från Ukraina med fantastiska reportern Magda Gad!

Foto: UNICEF/Kate Holt
Jo, visst har jag fadderbarn och visst stöder jag diverse insamlingar för Unicef mm. Men visst kan jag göra mer från min soffa!

Nu har jag startat en egen insamling på Unicef. Från och med nu kommer jag skänka 10kr/km jag springer! Häng på vet ja!

Klicka här! Eller skicka koden KÄMPA 3553till 72 900 så skänker ni 50 kr direkt till "min" insamling! Pengarna går till Unicef och deras insamling "Barn på flykt";

På det sättet kommer ni i form och vi hjälper samtidigt barn som har det väsentligt sämre än våra till en något lite bättre värld!!

Söta kattungar eller seriös journalistik?

Som jag skrivit tidigare blir jag till viss del stressad av alla orättvisor i världen, eller snarare av min egen inaktivitet för att göra den bättre.... Just nu orkar jag inte... Fast det är lätt att gömma sig bakom förstås. Nåväl "time will tell" om det är mer snack än verkstad vad gäller mitt engagemang.

Dock tycker jag det är mitt ansvar som boende i en demokrati att åtminstone hålla mig någotsånär a´jour med det som händer i världen.

Fast det verkar det vara färre och färre som gör.

Vad välja? Se världen via kattungebilder eller Seriös journalistik
(högerbild: Magda Gad Frilansjournalist med fokus på krigs- och krisjournalistik)

Media blir anklagad för att snuttifiera nyheter och att vara polariserade. Men när man mäter klick/gilla-markeringar etc så är får gulliga sångfilmer eller kattungar mycket mer "likes" än seriösa artiklar vilket i dagens digitala värld naturligtvis påverkar vad media väljer/får pengar till att skriva om.

Senaste krönikan från Eshan Fadakar i Aftonbladet har ett tänkvärt budskap. Vad vill vi läsare egentligen ha för artiklar? Är vi så inne i vår lilla bubbla att vi inte orkar ta till oss att världen inte är så lätt och vacker som vi vill?

Hat och Fokus framåt

Vad driver en mamma att hata/avsky sin dotter?

Antagligen bitterhet över ett eget upplevt "förlorat" liv.
Min mamma tyckte att jag förstört hennes liv genom att födas. Obesgripligt när man själv är mamma men har hänt många fler än jag!

Min halvsyster har hatat mig sedan hon blev tonåring
Avundsjuka och bitterhet ligger i grunden. Vad jag gjort? Oklart, mer än att födas.... Och därigenom bli hennes halvsyster.
(OBS! Den halvsyster som jag skriver om här är på min mammas sida, dvs EJ min högt älskade syster Channett!! - det blir lätt snurrigt i en familj så splittrad som min)

Senaste brevet 

Senaste brevet från min halvsyster är rätt tydligt vad hon vill...

Även om jag inte haft en nära kontakt med henne så gör det ont. Hon tar på något sätt min mammas hat/ilska vidare och hatar mig bara för att jag finns. Att hon dessutom tar med min käre bror Mikael i detta smärtar mig ännu mer.

Fokus framåt

Nu när båda föräldrarna som inte ville jag skulle bli till är borta så får mitt fokus vara på att leva mitt liv som jag vill utan dåligt samvete eller något som håller mig tillbaka. Jag har bara ett liv och det vill jag leva efter eget huvud.

Jag vill vara stark och svag, modig och feg, omtänksam och självisk, allt som gör oss till människor. Jag vill bry mig om min omvärld, min familj och mina vänner oavsett deras kön, sexuella läggning eller ursprung!

Med tanke på tryck över bröst och bomull i huvudet kan det nog ta lite tid men jag ska dit! Leva mitt liv efter mitt huvud!


Som Eva Dahlgren sjunger i "Min familj"
"min familj
är dom som vill
höra samman
finnas till
för varandra
stark och stor

här är vatten
tjockt som blod
en familj
som ett stort hus
inga gränser
inget slut"

Stressreaktioner

Inre stress är en förunderlig sak, varje enskild händelse är inte stressande i sig men tillsammans kan det bli oöverstigligt. Även roliga saker kan vara stressande.....

Vad har gett mig och ger mig Stresspåslag?

Mamma som dör
Pappa som dör
Svärmor som dör
Svärfar som dör
Planera bröllop (ja, fantastiskt kul, men massor med stress också)


Möten utan fokus
Prioriteringsdiskussioner om vad man kan/borde hinna
Samtal utan framdrift
För många bollar i luften samtidigt
Oklara förväntningar
Världsläget med så mycket hat/orättvisa i världen som jag skulle vilja göra mer för, men inte orkar just nu.


Allt lagras nog på varandra....

Vad reducerar stress

Lugna samtal med min man
Umgås med familj och nära vänner
Jogging
Dansgympa
Jobba hårt med kroppen i trädgården
Göra en sak i taget - I mitt tempo
Kundmöten!!
Eget arbete (hemmajobb lättare än på kontoret)

Varför så utmattad?

Många händelser av mer eller mindre traumatisk eller livsförändrande karaktär har hänt senaste två åren. Alla våra fyra föräldrar har dött. Min pappas död hann jag aldrig med att smälta som även den innehöll en hel del sorg efter en pappa jag aldrig fick.... Dessutom två fina svärföräldrar jag knappt hann lära känna. Hann dock få en fin relation med båda...



Det finns artiklar om att det bara är starka personer som blir utmattade. I så fall är det personer som är starka på ytan..... Som jag.



Stursk är mitt mellannamn.... Men tvivlar alltid..... Tvivlet som ända sedan Tomas Tvivlaren varit en del av att vara människa.... Det kanske är det som även star I artikel - en ökad känslighet, jag kanske tanker och funderar för mycket. Men det är lie svårt att stoppa.

Vägen framåt

Har man brutit benet accepterar man att det tar tid att läka, men läka själen? Nej man förväntas bara mosa vidare som om inget hänt. Även jag själv har nog förväntat det av mig själv. Jag jobbade som en slav précis veckorna när mamma dog trots att jag kände stressen fysiskt. Antagligen så får jag insa att "som man bäddar får man ligga"...


Vägen framåt är nog att lyssna på kroppen och försöka ta en sak i taget. Superlätt för en människa med hög arbetsmoral och svårt att saga nej......

Är det sorgen som ligger som en våt filt över mig?

Sorgen suger liksom musten ur mig. Ingen kommer längre ihåg att min morsa dött. Det är fyra månader sedan men känns som en evighet redan.

Men tyngden över bröstet ligger kvar, kommer och går, vissa dagar går det bra, andra känner jag mig helt orkeslös och tom.  Vet egentligen inte om det är sorg över hennes död, eller om det är sorg över en mamma som inte var som en mamma man vill ha. Flera har kommenterat att "det borde väl vara skönt" men nej, det är nog snarare mer definitivt att nu finns ingen möjlighet till en normal relation.

Enligt skolboken så är detta vanliga sorgereaktioner, så det kanske är helt normalt (trots att jag känner mig som ett UFO): "en känsla av bedövning, koncentrationssvårigheter, humörsvängningar, förändrade matvanor, sömnförändringar, samt stor trötthet och energiförlust". Förändrade matvanor är nog den enda delen jag inte uppfyller....

Kommer som en otrevlig överraskning

Reviderad social media plan

Plan för Marias Sociala medier

Jag gillar dagens sociala mediavärld och gillar att följa allt från inredningsinlägg till riktigt goda vänners inlägg.

Jag gillar att hålla mig a'jour med allt som händer i omvärlden och jag vill gärna i det lilla stå upp för tolerans, medmänsklighet och påvisa att världen sällan är svart eller vit utan att det finns många fasetter på de flesta historier och skeenden.

Dock har jag på sistone insett att jag inte i alla stycken orkar med den rätt tuffa attityd som finns ibland på sociala medier. Jag vill vara mer selektiv med vad jag säger var. Jag har därför bestämt mig för att tänka om vad gäller min tidigare plan för sociala medier. Dessutom utvecklas vi alla år från år, får nya vänner, återuppväcker gamla vänner och vissa vänner glider bort. Därför behöver även det reflekteras i olika sociala medier.

Sociala medier!

Facebook 

Där har jag relativt få privata vänner och är selektiv med vilka jag "addar". Fokus är privat med inlägg om mat, trädgård, privata reflexioner, resor mm. Det blir ibland lite politiskt innehåll också, med fokus på främlingsfientlighet och miljö. Inläggen är spontana och oplanerade och jag länkar till denna blogg när innehållet är mer personligt.

Jag vill att detta ska vara som att bjuda hem goda vänner till mitt vardagsrum för ett samtal om livet, allt från god mat & goda viner till livets svåra ämnen som miljöproblemen & den ökade främlingsfientligheten och oron i världen. Här vill jag vara respekterad för den jag är och inte behöva försvara mig för mycket. Dialogen ska kunna vara rak, öppen och varm.

5 år av terror och Europa bygger murar

Syrien är i totalt sönderfall, bomberna regnar över civilbefolkningen och mer än halva befolkningen har flytt (interna eller externa flyktingar) under de 5 åren som idag gått sedan befolkningen började fredliga protester i vågen efter "den arabiska våren".

Syriens befolkning har inte bett om att bli slagpåse i den internationella storpolitiken. Många länder är inblandade i konflikten endera direkt eller via ombud som gör att konflikten bara fortsätter och fortsätter. De civila inkl barnen får betala det ultimata priset.

                                     

Bild från Magnus Wennmans "Where the Children Sleep" som visades tidigare
i vinter på 

Fotografiska museet i Stockholm

Fira internationella kvinnodagen?

Feminism?

jag tycker att det är så synd att ordet feminism är förknippat med så mycket negativt när det egentligen är något helt naturligt.

Jag är feminist och för mig betyder detta ”alla människors lika värde” precis som jag tycker att alla personer oavsett  hudfärg, sexuell läggning är lika värda.

 Varför behöver man fortsätta uppmärksamma jämställdhet även i Sverige?

Min nya platoniska kärlek.....

... är....

PODCASTS!!

Jag lyssnar i tvättstugan, i trädgården, i gymet, på promenaden, i bilen, på tåget, på toan till och med....

Vissa är mycket gamla favoriter och vissa är helt nya bekantskaper, vissa är fnissiga och andra sjupt seriösa. Faktiskt när jag tänker efter så speglar det nog min personlighet....

Tänkte roa mig med att lista mina favoriter. Vore så kul att höra er synpunkt!

1) Sommar och Vinter i P1

Vem är jag? Stereotyper...

Meningen med livet?

Hörde någon klok person säga att vi jagar hela tiden meningen MED livet, medan vi kanske ska leta meningen I livet....

Meningen i livet för mig är mycket, familjen naturligtvis och att utvecklas ständigt som människa. För att utvecklas vill jag dels ha ett utmanande arbete (som jag har nu igen - jippiie) och dels försöka utmana mig som människa, utmana mina fördomar och förutfattade meningar. Och ja, jag har många...

Stereotyper

Detta med att gruppera personer och sätta etiketter på dem är jag djupt allergisk mot, fast jag ibland gör samma... 

På jobbet kan det bli att "Fransmännen är så xyz...". "Tänk att tyskarna alltid ska xyz...".

Ibland är det roligt att driva med dessa etiketter som med skämt om Skåningar, Göteborgare etc. Men för att skämtet ska uppfattas som ett skämt tror jag att man måste vara på samma nivå statusmässigt och att det finns någon slags kärlek eller värme i skämtet. Jag kan säkert ibland vara plump, speciellt eftersom jag ofta inte hinner med i tanken innan jag redan sagt något.

I vilket fack finns jag?

Vilket fack ska jag in i? Sportig? nja...

Veckans i-landsproblem

Jag blir tokig på pipande maskiner!

Alla maskiner i vårt hus piper av olika anledningar...

• Mikron piper när den är klar, och igen och igen
• Diskmaskinen piper när den är klar, och igen och igen
• Ugnen piper när den värmen man ställt in har uppnåtts
• Tvättmaskinen piper när den är klar
• Torktumlaren piper när den är klar
  Men den tycker jag om för den har en knapp som man kan välja bort pipet. Tack gode gud för den ingenjörens tanke!

Två av piparna i vårt hem

Mitt i språnget!

Redan igår kväll var jag stressad...

Igår kväll satt jag länge, alltför länge och väntade på input från några kollegor för att kunna svara en kund.. Ville gå o sova men behövde vänta.. Frustrerande så det räcker! Nåväl till slut löste det sig och sängen väntade. 

Vaknade imorse och trodde (hoppades väl) att det var lördag. Lite optimistiskt en tisdag men efter 6timmars sömn så funkar inte min hjärna så bra..

Sedan fortsatte allt i morse.

Kommer ut i bilen, motorvärmaren har inte hoppat igång så bilen igenfrusen... Skrapar rutorna och upptäcker att all is är på INSIDAN! Skrapar för brinna livet. 

Ska förbi barnen hos deras pappa med kvarglömda saker, får skippa det men missar ändå tåget...

Mitt i språnget och mitt i livet kallas väl detta! Det jag inte förstår så här i efterhand är 'hur i alla dar orkade jag när barnen var små?' (Och jag under ett år dessutom var helt själv med dem)...

Som tur är har jag en lugn timme på tåget i vackert vinterlandskap innan det är daga för nästa språng i livet- en ny arbetsdag!

Drömmar i mitt liv

Tid för drömmar

Jag tror alla människor drömmer om vad de vill uppnå i livet, bara med olika utgångspunkt och realism. I olika tider av livet är drömmarna starkare och ibland bara vilar de i bakgrunden.

Just nu har jag ett behov av att både reflektera och att tänka framåt. Jag reflekterar för att första varifrån ångesten i bröstet kommer och drömmer och längtar för att få energi och framåtblick - så att jag inte fastnar i reflexion/ältande....

Drömmen ger riktning framåt

Drömmar i ungdomen

I många år drömde jag bara om att flytta hemifrån och vid 16 års ålder gjorde jag det. Så drömde jag om uppmärksamhet som alla tonåringar :-) Sedan "hamnade jag" på högskolan och upptäckte att det var min dröm utan att jag visste det - oops :-) Att lära känna nya spännande människor och få lära mig nya saker varje dag var helt underbart.

Sedan hann jag knappt börja drömma så kom barnen. Friska och fantastiska.

En lååång dröm

När förhållandet med deras pappa började bli riktigt dåligt så började min hittills längsta dröm... Drömmen om en man att dela mitt liv med, som älskar mig för den jag är och är snäll, omtänksam, intelligent och spännande. Och som jag fick drömma.... Åren gick och gick... Men så hände det.

Precis som Cajsa Stina Åkerström sjunger i "Av längtan till dig":

"Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag nånsin mött

Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden – jag såg den
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig"


Så nu har jag världens bästa man och bor i ett fint hus och barnen är friska, självständiga och kloka!

Dags för nya drömmar

Nu är det som sagt dags att blicka framåt...
Jag drömmer om en mängd saker..... Egentligen många fler men dessa är inom min beslutandesfär (andra som att jag drömmer om att människor inte ska behöva fly over medelhavet kan jag inte riktigt besluta om...)

• En veckas semester utan måsten med min man snaaart!
• Sälja de projekt som jag håller med på jobbet :-)
• Finna tid att ägna mer tid åt att arbeta med att försöka öka förståelsen och toleransen mellan människor av olika bakgrund

Vad drömmer du om?

Sorgen som en tyngd över bröstet

Så var det dags

Min mamma, inte så högt älskade men ändå min mamma har dött. Hon hade en lång sjukdomshistoria bakom sig och jag visste väl någonstans att hennes liv nog inte skulle bli så långt men det var ändå en chock att nås av beskedet i måndags. Hon fick dock ett lugnt avslut och dog i sömnen.

Mamma som ung