Vem är jag? Stereotyper...

Meningen med livet?

Hörde någon klok person säga att vi jagar hela tiden meningen MED livet, medan vi kanske ska leta meningen I livet....

Meningen i livet för mig är mycket, familjen naturligtvis och att utvecklas ständigt som människa. För att utvecklas vill jag dels ha ett utmanande arbete (som jag har nu igen - jippiie) och dels försöka utmana mig som människa, utmana mina fördomar och förutfattade meningar. Och ja, jag har många...

Stereotyper

Detta med att gruppera personer och sätta etiketter på dem är jag djupt allergisk mot, fast jag ibland gör samma... 

På jobbet kan det bli att "Fransmännen är så xyz...". "Tänk att tyskarna alltid ska xyz...".

Ibland är det roligt att driva med dessa etiketter som med skämt om Skåningar, Göteborgare etc. Men för att skämtet ska uppfattas som ett skämt tror jag att man måste vara på samma nivå statusmässigt och att det finns någon slags kärlek eller värme i skämtet. Jag kan säkert ibland vara plump, speciellt eftersom jag ofta inte hinner med i tanken innan jag redan sagt något.

I vilket fack finns jag?

Vilket fack ska jag in i? Sportig? nja...

Veckans i-landsproblem

Jag blir tokig på pipande maskiner!

Alla maskiner i vårt hus piper av olika anledningar...

• Mikron piper när den är klar, och igen och igen
• Diskmaskinen piper när den är klar, och igen och igen
• Ugnen piper när den värmen man ställt in har uppnåtts
• Tvättmaskinen piper när den är klar
• Torktumlaren piper när den är klar
  Men den tycker jag om för den har en knapp som man kan välja bort pipet. Tack gode gud för den ingenjörens tanke!

Två av piparna i vårt hem

Mitt i språnget!

Redan igår kväll var jag stressad...

Igår kväll satt jag länge, alltför länge och väntade på input från några kollegor för att kunna svara en kund.. Ville gå o sova men behövde vänta.. Frustrerande så det räcker! Nåväl till slut löste det sig och sängen väntade. 

Vaknade imorse och trodde (hoppades väl) att det var lördag. Lite optimistiskt en tisdag men efter 6timmars sömn så funkar inte min hjärna så bra..

Sedan fortsatte allt i morse.

Kommer ut i bilen, motorvärmaren har inte hoppat igång så bilen igenfrusen... Skrapar rutorna och upptäcker att all is är på INSIDAN! Skrapar för brinna livet. 

Ska förbi barnen hos deras pappa med kvarglömda saker, får skippa det men missar ändå tåget...

Mitt i språnget och mitt i livet kallas väl detta! Det jag inte förstår så här i efterhand är 'hur i alla dar orkade jag när barnen var små?' (Och jag under ett år dessutom var helt själv med dem)...

Som tur är har jag en lugn timme på tåget i vackert vinterlandskap innan det är daga för nästa språng i livet- en ny arbetsdag!