Bor det en diktator i oss alla?

Filosofiskt tema med viss koppling till ledarskap

I  alla tider och på alla kontinenter har det funnits totalitära envåldshärskare som under skydd av täcket "Jag skyddar mitt land" har rånat samma land på tillgångar för personlig vinning. I akt och gärning att skydda landet har man då även bokstavligen gått över lik.

Är det så att det bara är några få "tokskallar" som blir totalitära? Eller bär vi alla (mer eller mindre) på ett drag av att vilja ha vår vilja igenom? Speciellt vi som är ledare, chefer?

Ett filosofiskt resonmang idag, något jag reflekterat över i många år, egentligen ända sedan jag började resa till olika delar av världen.

The Dictator - Amerikansk komedi från 2012

Vad driver dessa män (ja, hittills bara män) till att bli diktatorer och slakta sitt eget folk?

Många kungar under medeltiden som tex Kung John i England som störtade sin bror Richard Under "Robin Hoods" dagar på 1200-talet (1199-1219). Där var det makt och personlig rikedom som stod  först i listan av drivkrafter
Louis XIV av Frankrike. Solens kung och han som utropade "Jag är staten" “L’Etat, c’est moi”
Hitler - drevs av ideologi och självupptagenhet. Han skulle skapa det nya riket med bara "rätt" sorts människor och han var uppfylld av sin egen förträfflighet. Han samlade på sig konst och rikedomar under sin tid så pengar var nog en åtminstone bidragande faktor.
Pol Pot - drevs även han av ideologi och ev någon slags personlig revanschlusta (efter misslyckade studier i Frankrike vände han sig senare mot den gamla kolonialmakten). Att skapa den utopiska kommunistiska staten där alla tillgångar var gemensamma.
Idi Amin - Diktator i Uganda 1971-1979. Drevs av viljan att befria Uganda från koloniala arvet. Makt och rikedom även här klara drivkrafter.
Bashar al-Assad - Diktator i Syrien NU. Efter den afrikanska våren som började 2010 och gjorde att många tidigare diktatorledda länder påbörjade en skakig resa mot demokrati så trodde många att Syrien skulle bli nästa land in i en demokratisk process. Där utbröt istället ett mycket blodigt inbördeskrig och där nog ingen riktigt vet vad som driver Bashar mer än makt och rädsla (rädsla för vad som ska hända honom om han störtas).....

Jag tror

Jag tror att förändringen för de flesta av dessa män kommer gradvis. Jag tror att man börjar med någon slags bärande idé, som tex kommunismen för Pol Pot och Stalin. Sedan omger man sig med ja-sägare som stödjer både idén och personen. Sedan blir man mer och mer självupptagen och utan någon som säger emot så blir man än mer övertygad om sin egen förträfflighet.

Dessutom för att skaffa sig allierade behöver man inte bara de som av övertygelse tror på en utan man behöver nog betala vissa. Då behöver man kapital som man även tillskansar sig själv för att bygga på sin image och sin betalningsförmåga. Om man omger sig med vackra saker hela dagarna, äter och dricker det bästa samt bara har ja-sägare runt sig kan man nog bli tokig på många sätt.

Och ja, jag tror att många av oss skulle, i fel miljö, med fel omgivning, med fel målsättningar kunna drivas åt att bli mer eller mindre maktfullkomlig!

Tiden rinner ut för Afrikas despoter!!

Hur kan det komma sig att de kvarvarande despoterna i Afrika hänger sig kvar?
ZimEye - oberoende nyhetssite från Zimbabw sammanfattar anledningarna till tre. (se länk)
1) De tror att länderna tillhör dem, att de är staten! Det härrör från mångas bakgrund som endera verkliga eller utmålade befriare, upprorsmakare etc. Att de satt landet fritt och "skapat" det....
2) De har omgivit sig med allierade som de låtit bli rika genom att ge de möjlighet att driva & plundra företag i landet. Dessa allierade är starka och vill ha kvar SIN despot för att fortsätta sin rikedom
3) Rädsla. Många är rädda för endera ICC i Haag eller för repressalier för sina familjer om de slutar härska

Tack och lov verkar i alla fall tiden rinna ut för många av Afrikas envåldshärskare... De börjar helt enkelt bli för gamla. DN skriver i en artikel (16/11) om tex Robert Mugabe, 90år!, som fortfarande hänger sig kvar men som helt enkelt snart inte lever ännu...

Frågan är vad som händer då denna generation despoter dör ut. Kommer en ny generation despoter eller är det dags för verklig demokrati även i dessa länder?

Är alla onda? 

Kan vem som helst bli diktator? 
Eller för att omsätta det till ledarskap, finns det risker med maktfullkomlighet för oss som ledare?

Jag tror att risken är större om man leder sitt eget bolag med sin egen innovation. Jag jobbade på ett företag när jag var nyutexaminerad 1993 som har "With confidence, joy and love" som tagline. Det låter fantastiskt och är kanske det idag 2014, men då upplevde jag det som ett totalitärt styrt företag där man fick tycka vad man ville bara man tyckte som chefen (som också var innovatören, grundaren, ägaren och VD). När jag fick veta att jag trots att jag uppfattades som lite för upprorisk ändå skulle få ett jobberbjudande så tackade jag nej trots att det var mitt i brinnande lågkonjunktur....

Jag tror att "Slicka-uppåt-sparka-neråt" chefer premieras av vissa internationella företag för man har så stora komplexa organisationer att man inte alltid ser hur chefen leder utan bara de finansiella resultaten.

Jag tror att tiden är en faktor, man ska inte sitta för länge på samma post som chef.

Jag tror att i pressade tider med hårda ekonomiska krav så är risken att chefen gömmer sig bakom det och pressar sina anställda än hårdare (inte för att jag menar att man inte alls ska ställa krav på medarbetarna...)

Vad får ni för filosofiska tankar och reflexioner av denna utsvävande text? Vilka maktfullkomliga människor har ni mött?
Har ni själva känt sådana drag ibland?