The art of keeping up appearances

I UK för den enormt generösa möjligheten att besöka kollegor och lära mig om de nya områden som jag som tågnörd aldrig jobbat med: Infrastruktur och Signal, samt att lära mig mer om det jag inte kan så mycket om: Underhåll. Det är en otrolig möjlighet för att utveckla mig. Mina kollegor är mycket generösa med sin tid och tar t.o.m med mig på kundmöten. Jag får lära mig nya saker vilket jag älskar och jag blir såååå trött.

 För människor jag inte känner vill jag inte och orkar inte berätta att jag är slut på. Har nog svårt att förstå själv, än mindre berätta för någon som inte känner mig och inte vet hur jag är egentligen…. Och hur är jag egentligen då? Vet inte riktigt just nu. Vet att jag brukar vara mer påläst, mer förberedd, mer frågvis - jobbigare helt enkelt J  Så jag utövar en av de egenskaper jag är bäst på ”keeping up appearances”. Dvs låstsas som att allt är bra, trots att tårarna rinner när jag inser att jag missat en sak på jobbet och jag mår illa av trötthet i taxin på väg tillbaka från sista besöket… Tur man kan skylla på allergi, migrän mm….

 Jag känner mig svag och ynklig och så långt från den vanliga Maria jag kan tänka mig. En massa dumma tankar kommer i huvudet som att de slösar denna tid på mig och att jag inte är värd detta.

 Visst är det konstigt hur svårt och ”farligt” det är att visa sig svag för varandra! I en internationell organisation speciellt, så känns det som att det kommer att utnyttjas mot mig någon gång. Det är inget unikt min nuvarande arbetsgivare, så har jag känt tidigare också. Och kanske, kanske säger det mer om mig än om företaget.

Under ytan eller Bakom fasaden

Till det yttre så syns det inte på mig att jag är trött och sliter för att orka. Till det yttre så ser jag nog ut précis som vanligt. Jag tycker oftast det är skönt att nästan ingen frågar hur jag mår, för ibland kan bara att tänka ut svaret göra att gråten rycker närmre. Det känns inte jättekul vid kaffeautomaten på jobbet eller i språnget på stan att plötligt bli ryckt omkull. Ibland skulle jag dock vilja att man orkar och tar sig tid för lite mer ord bakom fasaden. Ord av omtanke och kanske också för att dela den börda vi alla vid olika tillfällen i livet bär. Vi kanske skulle lära oss något av varandra och definitivt komma varandra närmre.

Det är tröttsamt att vara så trött och bli så trött over ingenting. Jag sager nej till massor av saker, även privata. Dock ringer jag ibland till min tålmodige man på em och föreslår "ska vi inte göra X" för att tre timmar senare vara så trött att jag bara vill sova. Glömmer bort att jag inte orkar.... Småsaker kan göra mig superledsen ena dagen för att vara helt OK andra dagar.

Jag trodde i min enfald att det skulle gå fortare att bli pigg. Men jag känner mig lika trött som för en månad sedan. Jag lyckas jobba 90-100% "bara" och genom att sitta mycket hemma så orkar jag OK. Jag inser att jag skulle behöva skära mer, men hur?

Bakom fasaden jobbar jag dock på att justera min självbild och mina krav på mig själv. Bakom fasaden försöker jag omdefinera vad Maria anser vara OK för att det ska duga. Det är en lång process jag önskar att jag jobbat mer med genom åren. Det är så lätt att vara hård med sig själv. Jag har så svårt för att släppa på dessa krav.

Denna vecka ska jag vara på en slags "on-the-job-training", en fantastisk resa i UK med mina kollegor för att titta på både infrastrukturprojekt, träffa kunder och se underhållsverksamhet. Kommer säkert tära på min ork men även ge massor. Här får jag även praktisk övning på att inte vara 110% förberedd, inte ha koll på allt etc....  Och träning på att ta varje tillfälle som ges till vila.

Så nu godnatt.

Maria utan fasad