The art of keeping up appearances

I UK för den enormt generösa möjligheten att besöka kollegor och lära mig om de nya områden som jag som tågnörd aldrig jobbat med: Infrastruktur och Signal, samt att lära mig mer om det jag inte kan så mycket om: Underhåll. Det är en otrolig möjlighet för att utveckla mig. Mina kollegor är mycket generösa med sin tid och tar t.o.m med mig på kundmöten. Jag får lära mig nya saker vilket jag älskar och jag blir såååå trött.

 För människor jag inte känner vill jag inte och orkar inte berätta att jag är slut på. Har nog svårt att förstå själv, än mindre berätta för någon som inte känner mig och inte vet hur jag är egentligen…. Och hur är jag egentligen då? Vet inte riktigt just nu. Vet att jag brukar vara mer påläst, mer förberedd, mer frågvis - jobbigare helt enkelt J  Så jag utövar en av de egenskaper jag är bäst på ”keeping up appearances”. Dvs låstsas som att allt är bra, trots att tårarna rinner när jag inser att jag missat en sak på jobbet och jag mår illa av trötthet i taxin på väg tillbaka från sista besöket… Tur man kan skylla på allergi, migrän mm….

 Jag känner mig svag och ynklig och så långt från den vanliga Maria jag kan tänka mig. En massa dumma tankar kommer i huvudet som att de slösar denna tid på mig och att jag inte är värd detta.

 Visst är det konstigt hur svårt och ”farligt” det är att visa sig svag för varandra! I en internationell organisation speciellt, så känns det som att det kommer att utnyttjas mot mig någon gång. Det är inget unikt min nuvarande arbetsgivare, så har jag känt tidigare också. Och kanske, kanske säger det mer om mig än om företaget.