Söta kattungar eller seriös journalistik?

Som jag skrivit tidigare blir jag till viss del stressad av alla orättvisor i världen, eller snarare av min egen inaktivitet för att göra den bättre.... Just nu orkar jag inte... Fast det är lätt att gömma sig bakom förstås. Nåväl "time will tell" om det är mer snack än verkstad vad gäller mitt engagemang.

Dock tycker jag det är mitt ansvar som boende i en demokrati att åtminstone hålla mig någotsånär a´jour med det som händer i världen.

Fast det verkar det vara färre och färre som gör.

Vad välja? Se världen via kattungebilder eller Seriös journalistik
(högerbild: Magda Gad Frilansjournalist med fokus på krigs- och krisjournalistik)

Media blir anklagad för att snuttifiera nyheter och att vara polariserade. Men när man mäter klick/gilla-markeringar etc så är får gulliga sångfilmer eller kattungar mycket mer "likes" än seriösa artiklar vilket i dagens digitala värld naturligtvis påverkar vad media väljer/får pengar till att skriva om.

Senaste krönikan från Eshan Fadakar i Aftonbladet har ett tänkvärt budskap. Vad vill vi läsare egentligen ha för artiklar? Är vi så inne i vår lilla bubbla att vi inte orkar ta till oss att världen inte är så lätt och vacker som vi vill?


Vi lever i en vacker del av världen, en lugn del av världen. För 100 år sedan var vi en av Europas fattigaste länder. Två världskrig senare, med hjälp av arbetskraftsinvandring och lite 70-talsdevalveringar senare (ja, jag vet - mycket GROVT förenklat) så hade vi upparbetat en fantastisk export-verksamhet och stort välstånd. Har vi gjort det själva? Ja på ett sätt. Men nej på ett annat. Hade inte vi stått utanför världskrigen hade vi troligen haft en helt annan situation.

Allt sker alltid i samband med något annat skeende i andra delar av världen

Propagandakriget mot demokratin

Idag sprids nyheter snabbt, seriösa balanserade blandas med ren propaganda och planterade nyheter.

IS kör propagandaspåret och lyckas genom "god" PR locka unga killar från Europa och resten av väst-världen att delta i deras blodiga terror.

Ryssland kör både propaganda och ren desinformation. Artikeln i DN igår måndag (samt tidigare rapporter) visar på djupt oroande handlingar enbart för att sprida oro och skapa hat/ilska mellan folk.

Tex så publicerade ryska medier, efter krigsutbrottet mellan Ryssland och Ukraina 2014,  upprörande bilder på ukrainsk krigföring – bilder som visade sig komma från andra, tidigare, krigshärdar runt om i världen. 
På sociala medier i Ryssland cirkulerade i juli 2015 falska rykten om att Sverige köper upp den bördiga ukrainska svartjorden runt Poltava för att importera den till Dalarna.

Hur försvara yttrandefrihet och demokrati?

Nu är Sverige på väg att ta beslut att gå med i Natos center för strategisk kommunikation, Stratcom, i Riga. Jag tror det är superviktigt att vi gör det och hjälps åt att på ett strukturerat sätt identifiera desinformation och propaganda. Och ja, västvärlden använder ju även den information för att tjäna sina syften, men i en demokrati kan man bara lura befolkningen till ett visst - sedan blir man inte vald längre....

Då kommer vi till vårt ansvar! Idag i världen finns det i många länder grupper av människor som är beredda att uppoffra mycket till och med sina liv för att uppnå demokrati. Vi i Europa och i Sverige har glömt hur viktigt och eftersträvansvärt det är med demokrati och yttrandefrihet.

Men om vi bara orkar läsa om den "fina världen" och inte orkar ta till oss om krig i Ukraina, barn som dör på Medelhavet eller i Jemen eller om utsugningen av arbetarna i guldgruvorna i Afrika, hur ska vi då undvika att bli lurade av propagandakriget? Hur ska vi då kunna källgranska information som vi får via alla olika kanaler om vi inte kan något om världspolitiken?

Jag älskar också den fina världen, läsa fina inrednings- eller trädgårdsreportage, men jag vill och känner det som min demokratiska plikt att även läsa lååånga jobbiga reprtage om världsläget.

Därför väljer jag att följa Magda Gad och läsa om hennes modiga reportage från bortglömda delar av världen - nu senast om kriget i Ukraina på Expressen. Dessförinnan om Kongo, Liberia och Rumänien.

Därför väljer jag att läsa DN, SvD och DI (som har en ansvarig utgivare och kan dras inför Granskningsnämnden och följer pressetiska regler)

Därför lyssnar jag och läser lite internationell press för att få perspektiv på det svenska (tex The Guardian)

Därför följer jag Dokumentärer på SVT och SR, som tex pågående programserien om de Romska tiggarna som Alexandra Pascalidou leder.