En eftermiddag besökte vi min mans farfars möbelverkstad. På tröskeln in till denna gamla 30-talsverkstad överväldigades jag av minnena från min egen morfars möbelverkstad där jag spenderade mycket tid som barn. Dofterna av nysågat virke väckte omedelbart minnena till liv och jag kunde nästan se morfar där i hängsel-snickarbyxor och glasögon. Tårarna rann och min mans farbror som arbetar där trodde jag var allergisk :-) Bara med doften som hjälp mindes jag plötsligt verktygens placering och maskinernas ljud och min "hage" som morfar byggde för att hålla mig undan de farliga band-drivna maskinerna när de gick. Detta eftersom jag vägrade lämna min morfar när han använde de maskinerna. Jag gick runt en bra stund och bara söp in dofterna, borrarnas & limtvingarnas placering samt panelens utseende.
Min uppväxt har verkligen satt prägel på mig och jag satte nog prägel på den. Min envishet (som sitter kvar) gjorde att jag fick vara med morfar i allt och lärde mig en del om snickeri. Detta gjorde att jag kunde tillverka små saker som jag sedan for runt bland grannarna och sålde - nog min första kommersiella erfarenhet av prissättning och kundkontakt. Det har verkligen fortsatt i vuxen ålder. En viss oräddhet kommer nog också av alla dessa timmar bland maskinerna och verktygen.
Känns som viktigt att man som barn får prova på olika saker för att kunna veta vad man gillar och vill utveckla som vuxen.
Förvaring av borrar, spik mm som andas 30-tal!
Så häftigt! Doftminnet är kraftfullt. Jag har flera gånger varit med om att känna olika after shaves och parfymer på stan och genast haft en bild inom mig,"morbror Henning", "morbror Poul"... Däremot funderar jag på om man skulle klara av att leta sig fram i butiken efter doften.
SvaraRadera