Frustration
Jag har länge känt mig frustrerad över min egen oförmåga att göra som jag så högtidligen säger och skriver, dela med mig. Jo jag har fadderbarn, jag bidrar till Hoppets stjärnas arbete med Romerna i Rumänien och jag är Sveriges sämsta språkvän inom Röda Korset... :-) Jag bidrar även till UNHCR.
Känns lite futtigt att bara betala ett antal hundra per månad och inte engagera sig mer praktiskt när vi står inför den största flyktingkatastrofen i min livstid. Det är lätt att gömma sig bakom att "barnen behöver mig" (tonåringar som helst är på sina rum, nja...) "mitt jobb är utmananded" (jo det stämmer men alla timmar på dygnet tar det inte), "jag behöver hinna träna" (ja man behöver ta hand om sig själv innan man kan hjälpa andra).....
Jag vill verkligen inte bli ihågkommen som den som var mer bekymrad över sin nästa shopping-insats än över sina medmänniskor!
I veckan klev jag ur min komfortzon!
Så med klump i magen och nervositet tog jag i veckan pendeln in till Stockholm C och sökte upp Röda Korsets lilla hörna på centralen, brevid Migrationsverkets. Varför klump i magen? Jo, jag tänkte fråga om jag kunde handla något åt dem och av någon anledning kändes det väldgt nervöst. Inte alls lika distant som att sitta framför datorn och bara betala...
Röda Korset på Centralstationen Stockholm
De blev jätteglada och jag handlade bullar och festis för 500kr! Jag kallades hjälte och god och då fick jag verkligen ont i magen - för det är verkligen inget hjältedåd att handla för 500kr!
Bullar och festis för 500kr
Hjältar
De verkliga hjältarna är de som står på Centralen och på alla andra ställen i Sverige och hjälper sin nästa! Detta samtidigt som det finns människor som bränner ner hus där flyktingar planeras att få bo och rasistiska demonstranter skanderar utanför mottagningsplatser.
Det är inga lätta frågor att hantera, hur ska vi i Europa och Sverige hantera alla flyktingar. Det kostar pengar, resurser och kapacitet. Det utmanar våra komfortzoner och våra invanda mönster.
Allt hänger ihop
Jag ser dock (som jag skrivit i tidigare blogginlägg) att allt hänger ihop...
Vi vill kunna handla billiga kläder, de tillverkas i fattiga länder som tex Bangladesh där arbetsmiljön är så undermålig och t.o.m osäker att folk dör på sina aarbetsplatser. Vi förfäras när vi läser/ser på TV om det och sedan går vi raskt ner på stan och köper en tröja till....
Många fler exempel finns, vi förfäras över dyra bensinpriser (och ja, jag vet att det mesta av bensinpriset är skatt) medan oljeutvinningsställen i Mellanöstern är vidriga miljömässigt och arbetsmiljömässigt och håller en massa människor i vidriga förhållanden. Men huvudsaken är att jag kan tanka min tjusiga SUV billigt....
Diamanterna i min vigselring kommer troligen från en gruva någonstans i Afrika där arbetsförhållandena är vidriga/dödliga och där arbetarna inte ens får betalt...
För att inte tala om vår stora handelspartner Kina i dessa avseenden (billiga kläder och elektronik) som köper olja och mineraler från Afrika och betalar med vapen......
Det jag vill säga är att vi i Väst, inte nödvändigtvis du och jag personligen men vi kollektivt, har sugit ut de fattiga delarna av världen allt sedan James Cooks dagar och vi skulle nog helst vilja att de fattiga delarna fortsätter att vara fattiga och nöjda där de är så vi kan fortsätta sitta på våra piedestaler och äta vår oxfile´.
Jag provocerar, men jag tror att med den nya tekniken så har alla (möjligen förutom i Nordkorea..) samma information om världen och då kommer inte världens unga att nöja sig med att vara fattiga och tillfreds med det när man ser hur ett liv kan vara....
Vad kan jag göra?
Som jag började med detta inlägg. Jag tyckte det var att gå utanför min komfortzon att bara gå fram till Röda Korset och fråga "Behöver ni något?". Så klart att det är svårt. Vi har alla våra olika bekymmer i livet också. Jag vill göra om mitt "bullinköp" fler gånger och då tänker jag kolla med mina kollegor om de vill följa med.
Jag ska vara med på fackelloppet idag söndag den 18/10 till stöd för Röda Korset. Jag tänker gå på information om volontärarbete imorgon Måndag 19/10 kl 19.00 på Stadsbiblioteket i Västerås. Ingen kan göra allt men om vi alla försöker göra något så blir inte bördan så stor på några få!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar