Norrlandsturné med reflektion om vad som format mig

Rör(l)ig uppväxt

Jag har en, för omgivningen, något rörig och flackande uppväxt i flera norrländska småorter. Nu i juli har jag tagit runt min man för att återse de flesta orterna för att han ska ha en större förståelse av vem jag är och vad som format mig. När jag åkte runt och reflekterade så inser jag hur viktig ett antal personer och platser varit för den jag är idag.

Förskoleåldern och hela livet

Mina första 5 år spenderade jag hos min älskade mormor och morfar i Ed utanför Bredbyn, utanför Örnsköldsvik. Min mormor gav mig trygghet, kärlek och omtanke om andra. Jag inser att mitt intresse av blommor och av att bjuda gäster på mat fick jag av henne, samt ett studiefokus som burit mig genom många års lärande.
Morfar gav mig mycket kärlek och dessutom nyfikenheten och möjligheten att prova på praktiska saker samt en obändig envishet. Dessutom fick jag mitt sälj därifrån, på våren sålde jag fröer och på hösten jultidningar. Däremellan toappersrullshållare som jag tillverkade i morfars verkstad :-) Hans kommentar till mig som ca 9-åring "Signals-släkten är känd för att vara envis men du är omöjlig" sa en del redan då :-)

Tack mormor och morfar!

Mitt barndomshem "när det begav sig", dvs foto från 80-talet

Min älskade moster Ajna var från min födsel och än idag mycket viktig. Mina egna bussresor ner till Sundsvall för att hälsa på (eller i hennes och Hasses bil) gav en möjlighet att se en större värld med andra möjligheter. Allt från små saker som att dricka Trocadero i vinglas till att cykla i en stad med många affärer till att få vara med på Ajnas kontor. Tron på mig själv och tron på att jag formar mitt eget liv är mycket viktigt för mig. Älskar dig Ajna!

Huset Ajna jobbade i då!

Skolåldern

Skolåldern i Bredbyn med min bror Mikael gav mig många tillfällen att upptäcka närområdet på min blå och sedan orange cykel. Självständigheten med mycket egen tid formade mig verkligen. Många kojor i skogen byggdes och många cykelturer, även upp till mormor och morfar på 90-vägen med timmerbilar. Man kan nog sammanfatta med "det som inte dödar det härdar" :-)

Under denna tid var även farmor i Långvattnet oerhört betydelsefull. Fast jag av andra fick veta att jag var oäkting så var det inget som bekymrade henne. För farmor var jag bara ännu ett barnbarn. Min starka arbetsmoral och omtanke om vår natur och även en möjlighet att prova på många olika saker var fantastisk (allt från att hässja hö, till att handmjölka kor och tröska strö).
Min dotter Vilma sa senaste gången vi träffade henne (när farmor var 94år) att "Mamma, när jag blir gammal vill jag bli som din farmor" - så är det!

Farmors gård i Långvattnet

Högstadietiden

Flytten till Åsele var jobbig på flera sätt, långt från mormor och morfar och kompisarna. Tiden var tuff och byggde på mitt tuffa skal som jag i vissa situationer även idag har nytta av men ibland lider av. Jag rymde hemifrån flera gånger och hade fantastiska kompisar under denna tid, Anita och Maria i min klass samt min dåvaarande pojkvän Rolf som räddade mig ur flera jobbiga situationer hemma.
När jag skriver detta så bultar mitt hjärta och jag inser att även att bara skriva om det väcker känslor. Vad jag lärde mig? Att inte lita på någon annan än mig själv. 

Teater i Åsele ca 1982 :-)

Gymnasietiden

Flytt igen, nu själv till Vilhelmina och 2 år av gymnasiet. Många glada minnen från min inackorderingsfamilj som gav mig en trygg bas med mycket värme och omtanke. Tack Kämpes! Under de två åren formades min starka självständighet verkligen med "eget hushålle" och tex. sydd av egna kläder för att spara pengar, egen matlagning och egen studiemoral. Dock även fortsatt sökande efter min egen identitet och i det för mycket alkohol för tidigt! Stina blev min vän som finns med än idag och en av få som känner mig som jag är längst inuti. Det är vänskap det! Älskar dig Stina! Sista året blev i Umeå med egen lägenhet och lite större fokus på studierna! En av mina kompisar, Monika, ledde in mig på spåret med högskolestudier som jag inte ens visste fanns innan henne! Kvällsfika hos henne med studier av högskolekatalogerna var viktigare för mitt liv än någon av oss visste då och ledde mig till Luleå! Tack Monika!

Utsikt över Volgsjön

Blandning av gener och miljö

En del av upplevelserna under resan väckte jobbiga minnen men framförallt väckte det en tacksamhet av att jag fått så starkt stöd av flera viktiga personer som verkligen gör att jag inser att oavsett arv och miljö så får barn/ungdomar bara någon/några viktiga personer som förebilder så kan även sk maskrosbarn växa upp på ett bra sätt.

Under perioder har jag skämts över min enkla bakgrund men ju äldre jag blivit ju mer stolt är jag över allt jag fått vara med om och allt positivt som lagts i min ryggsäck för användning i mitt vuxna liv. Jag bär också en ödmjukhet inför andra människor och inser att allt är inte svart eller vitt utan en oändlig gråskala som de flesta gör vad de kan för att verka inom.

Kram på er alla i sommarregnet.

Ser fram emot kommentarer!