Alla barn har rätt att sova tryggt!

Begråt världens idioti!

I Magnus Wennmans Fotoprojekt till förmån för UNHCR kan man läsa om hans projekt om Där Barnen Sover.

For an English version of this important and tragic topic - Childrens right to sleep safely! Where Children sleep.

Man kan där begrunda foton på barn på flykt, på flykt från hemskheter som inga barn ska behöva uppleva.
 Läs tex om femåriga Tamam som är rädd för kudden! Hon tror att det är kuddens fel att hon drömmer mardrömmar!

Tamam 5 år. OBS Foto: Magnus Wennman!!

Man kan även titta på dessa foton på Fotografiska museet i Stockholm!

Det finns engagemang nu

Jag är glad att det finns engagemang för dessa barn (och vuxna) idag, ett engagemang som inte fanns på samma sätt för 6 månader sedan.
Det samlas pengar och kläder. Det upprättas mottagningsgrupper och språkstöd finns från frivilligorganisationerna mm mm.

Splittrat Europa

Dock finns även mängder av människor och stater som protesterar från att ta emot flyende människor! Det finns individer som kastar stenar på flyktingar, de som iklär sig Ku Klux Klan dräker, tårgas används och gummikulor.
Jag säger inte att det är lätt att ta emot människor från andra kulturer, vi är olika javisst. Men vi är i grunden människor som vill att våra barn ska få det bra! Det kostar pengar initialt javisst. Många av de som kommer är utbildade (javisst vissa inte alls), de kan bidra till en demografiskt problematisk situation i Europa där vi idag är 4 arbetande per pensioner och där vi snart är 2 per pensionär....

Mänsklig och civiliserad?

Men om vi skiter i all ekonomi och bara tänker som människa. Hur hade vi velat att våra förfäder blev mottagna när de flydde till USA (1,5 miljon Svenskar!!!)? Hur skulle vi själva vilja bli mottagna? Bara för att vi haft fred i 200 år så betyder inte det att vi är immuna.

Meningen med livet?

Är meningen med livet vad man kan köpa nästa gång man är på stan (som Henrik Schyffert så bra beskrev i sitt Instagram-inlägg: Är meningen med livet att kunna åka och köpa en större platt-TV, är det det vi ska bli ihågkomna av våra barn-barn)?

Min kusin (som jag inte träffat på ca 20 år) Mats-Åke, en av porträtterade bönder i inlandet i Norrland i dokumänteren Drottninglandet sa det så bra. Han har ett slitsamt yrke, han pratar bla om hur kroppen protesterar. Såg inte ut (och jag vet) att han inte lever något lyxliv. Men han pratade om släktingarna till sin Thailändska fru som att "vi har det bra, vi får ju hjälpa de så gott vi kan".

Jovisst vill jag ha det bra i mitt hem, jag vill äta bra, jag vill stödja mina barn. Jag vill ha ett bra jobb och utvecklas som människa. Men jag vill inte göra det och samtidigt skita i min omvärld. Jag skulle kunna göra mycket mer, jag är aldeles för självupptagen.

Men jag mår illa av att vi bygger murar och skjuter mot människor som flyr för sina liv! Och jag gråter över lilla Tamam 5 år som är rädd för sin kudde!