Plötsligt så försvann han för evigt
Ifjol i januari så får jag ett chockerande sms av min syster - "pappa har dött". Jag sjönk ihop och grät... och grät...Trots att jag inte hört av honom sedan min födelsedag 6,5 år tidigare. Då ringde han och skröt över sin husförsäljning. Jag hade det tungt just då och orkade inte vara positiv utan gnällde om mina problem... Efter det fick jag inte tag i honom, inte per mobil, inte per sms, inte via julkort (som jag skickade varje år alla 6 åren)... Jag funderade, ältade vad jag kunde gjort annorlunda. Jag försökte förklara för mina barn varför de inte hade någon morfar. Och jag försökte ge upp men hopppades fortfarande på någon slags kontakt....
Men så dog han plötsligt en vinterdag i januari. Så blev allt väldigt slutgiltigt.
Pappas hus i Höljes som blev hans sista
Mitt första minne som liten
är hos mormor och morfar som jag bodde hos fram till jag var 5-6 år. Jag minns hur jag var med mormor i trädgården och morfar i snickar-verkstaden. Jag minns hur jag, när jag senare flyttade till mamma, satt på diskbänken och ropade in genom en lucka till mamma och min styvpappas sovrum när jag var mörkrädd men inte fick komma in till dem. Jag minns också mycket tydligt när jag frågade min styvpappa om jag fick kalla honom pappa. Min egen pappa visste jag vad han hette och hade ett kort på. Fast på kortet visste jag inte vem som var vem (det var tre karlar på kortet).Fast jag tror inte jag egentligen saknade en sk riktig pappa så mycket när jag var liten. Jag hade mormor och morfar och under låg-& mellanstadiet hade jag en styvpappa som var helt OK.
Tonåring
Som tonåring förändrades mitt liv. Vi flyttade, mormor & morfar blev kvar utanför Ö-vik och hamnade därför längre bort från mig, 10mil. Jag funderade mycket på var jag kom ifrån, varför jag var så olik de halvsyskon jag växte upp med och varför jag var som jag var. Mina tonår blev fyllda av uppror, alkohol, försök att begränsa mig. Jag fick veta av en släkting vad min biologiska pappa hette och hans adress. Så jag började i all hemlighet att skriva julkort.Kontakt
Min halvsyster hittade ett av dessa julkort och undrade.... Så fick jag kontakt med min andra familj. Jag såg flera likheter med min pappa (ambition, integritet, tjurighet) men också olikheter (distans, prestige). Under en period fick jag möjlighet att lära känna en annan del av min bakgrund.Utvecklad kontakt
Nu efter att pappa dött har en annan dörr öppnats som jag är oändligt glad över. Jag har fått möjligheten att lära känna min syster om igen. Vi har kunnat stötta varandra och tagit oss framåt till att det mesta pappersarbetet kring min pappa är över. Vi firade dessutom farsdag med att äta pappas favoritgodis, äta god mat och besöka hans gravplats.Hur sörjer man en frånvarande pappa?
Det känns tomt, som att jag borde gjort mer för att ha någon slags kontakt. Samtidigt så funderar jag oerhört mycket på hur man kan lämna ett barn som han gjorde när jag var nyfödd och sedan inte ta kontakt alls. OK han sa inte nej när min syster och jag började umgås och jag kom till dem, men ändå....Vissa har haft åsikter på att jag inte kan sörja min pappa pga vår konstiga relation, att andra är mer "värda" att sörja. Det kändes hårt att höra och svårt att hantera.
Men nu är allt det slut. Inget mer kan göras.
Vägen framåt!
Det jag dock SKA göra är att fortsätta värdera min relation med min halvbror i norrland och min halvsyster i värmland. Av mina fyra syskon har jag dessa två som jag värdesätter och som jag tror värdesätter mig.Två mycket olika människor från två olika grenar av min familj som jag älskar.Det är helt klart att man kan inte välja sina släktingar, man kan inte automatiskt älska alla släktingar, men de som finns där för en, accepterar och älskar en för den man är, är värda sin vikt i guld. De kan aldrig ersättas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar